Nansenpriset

" Utan samarbete kan man inte uppnå något storartat eller gott här i världen."

Fridtjof Nansen

År 1954 införde den dåvarande flyktingkommissarien Dr. van Heuven Goedhart ett årligt pris för att öka förståelsen för det arbete som görs för flyktingar . Han uppkallade priset efter Fridtjof Nansen, det humanitära flyktingarbetets pionjär, Nansen-flyktingpriset.

Norrmannen Fridtjof Nansen, född 1861, var forskare och vetenskapsman. Han gjorde sig ett namn som zoolog, polarforskare och föregångsman för den nya vetenskapsgrenen havsforskning. Men det är framför allt för sitt pionjärarbete inom flyktinghjälpen som han har blivit ihågkommen. Fridtjof Nansen lade grunden till det nuvarande internationella systemet för skydd och hjälp till flyktingar. Han insåg vikten av internationellt samarbete och statliga insatser för att lindra flyktingarnas lidande.

Det är ett tragiskt faktum att nästan vartenda land i världen någon gång har drabbats av en flyktingkris. Enbart under det senaste århundradet har miljontals människor fördrivits från sina hem på grund av krig och konflikter.

Lyckligtvis har det humanitära engagemanget fortsatt att vara starkt. Överallt i världen arbetar enskilda människor och organisationer för flyktingars väl. Detta engagemang uppmärksammas genom Nansen-flyktingpriset. Utan de goda förebilder som pristagarna utgör vore världen en fattigare plats. Att visa uppskattning för deras möda och insatser är ett sätt att främja skyddet av flyktingar.

Det är många som har fått priset sedan det instiftades 1955. Pristagarnas arbete har lovordats och de har framställts som goda exempel för andra. Och många fler kommer att få priset, för det finns tyvärr fortfarande mycket att göra för att hjälpa flyktingar. Men så länge vi visar vår uppskattning för de humanitära insatserna som människor gör så kommer hoppet om en bättre framtid för flyktingar i hela världen att bestå.

Följande pristagare har alla på ett eller annat sätt visat ett starkt engagemang för flyktingar. Oberoende av sin personliga bakgrund levandegör de den humanitära syn som priset vill rikta uppmärksamheten på.

1954 - Eleanor Roosevelt (USA)
1955 - Drottning Juliana av Nederländerna
1956 - Dorothy D. Houghton (USA) och Dr Gerrit J van Heuven Goedhart, FN:s förste flyktingkommissarie
1957 - Internationella Rödakorsfederationen
1958 - David Hoggett (Storbritannien) och Pierre Jacobseb (posthum) (Frankrike)
1959 - Oskar Helmer (Österrike)
1960 - Christopher Chataway, Colin Jones, Trevor Philpott och Timothy Raison (alla från Storbritannien)
1961 - Hans Majestät kung Olav V av Norge
1962 - Sir Tasman Heyes, CBE (Australien)
1963 - Internationella rådet för frivilligorganisationer (ICVA)
1964 - Dame May Curven, DBE, Francois Preziosi (posthum) (Italien) och Jean Plique (posthum) (Frankrike)
1965 - Lucie Chevalley (Frankrike), Ana Rosa Schliepper de Martinez Guerrero (posthum) (Argentina) och Jörgen Norredam (postum) (Danmark)
1967 - Hans Kungliga Höghet prins Bernhard av Nederländerna
1968 - Bernard Arcens (Senegal) och Charles H. Jordan (postum) (USA)
1969 - Hennes Kungliga Höghet prinsessan Shap av Nepal
1972 - Svana Fridriksdottir (Island)
1974 - Biskop Helmut Frenz (Chile)
1975 - Pastor James J. Norris (USA)
1976 - Dr Olav Hodne (Norge) och Marie-Louise Bertschinger (posthum) (Schweiz)
1977 - Malaysias Röda Halvmånen
1978 - Hans Excellens Seretse Kharma, KBE (Botswana)
1979 - Valery Giscard d'Estaing, Frankrikes president
1980 - Maryluz Schloeter Paredes (Venezuela)
1981 - Generalmajor Paul A. Cullen (Australien)
1982 - Hennes Kungliga Höghet kronprinsessan Sonja av Norge
1983 - Hans Excellens Mwalimu Juliaus Kambarage Nyerere, Tanzanias president
1984 - Kapten Lewis M. Hiller, Jeff Kass och Gregg Turay (alla från USA)
1985 - Hans Excellens kardinal Paulo Evaristo Arns, ärkebiskop av Sao Paulo (Brasilien)
1986 - Kanadas befolkning
1987 - Hans Majestät Juan Carlos I, Spaniens kung
1988 - Syed Munir Husain (Pakistan)
1991 - Dr Paul Weis (postum) (Österrike) och Dr Libertina Appolus Amathila (Namibia)
1992 - Dr Richard von Weizsäcker, Förbundsrepubliken Tysklands president
1993 - Médècins sans frontières (Läkare utan gränser)
1995 - Graca Machel (Mocambique)
1996 - Handicap International
1997 - Syster Joannes Klas (USA)
1998 - Mustaf Dzemilev (Ukraina)
2000 - Jelena Silajdzic (Bosnia-Hercegovina), Abune Paulos (Etiopien), Lao Mong Hay (Kambodja), Miguel Angel Estrella (Argentina) och FN:s frivilligkår (UNV, United Nations Volunteers)
2001 - Luciano Pavarotti (Italien)
2002 - Arne Rinnan, kapten på "Tampa" med manskap samt rederiet Wilh. Wilhelmsen (Norge)
2003 - Dr. Annalena Tonneli (Italien)
2004 – en rysk frivilligorganisation, Centret för mänskliga rättigheter,(Memorial Human Rights Centre)
2005 – ”Burundis ängel”, Marguerite Barankitse, biståndsarbetare och grundare av organisationen Maison Shalomen.