Tillbaka

Rätten att återvända till sitt eget land

Envar har rätt att inom varje stats gränser fritt förflytta sig och välja sin vistelseort.

Envar har rätt att lämna varje land, inbegripet sitt eget, och att återvända till sitt eget land.

Artikel 13.
Allmänna förklaringen om mänskliga rättigheter

UNHCR söker varaktiga lösningar för flyktingar genom att hjälpa dem att återvända till hemlandet, bli integrerade i det första asyllandet eller bli omplacerade till ett tredje land för bosättning, vidarebosättning.

Frivilligt återvändande

Många flyktingar återvänder hem då situationen i hemlandet stabiliseras. Rätten att leva tryggt i sitt land och att kunna återvända till hemlandet är en av de mest grundläggande rättigheterna. När det är möjligt att bygga upp sin tillvaro på nytt i hemlandet gynnar det landets ekonomiska uppbyggnad, försoningen mellan olika grupper i krigshärjade samhällen och bidrar till regional stabilitet.

Men återvändande av flyktingar och asylsökande har i ökad omfattning ägt rum under osäkra och instabila förhållanden. Då UNHCR organiserar eller underlättar frivilligt återvändande, verkar organisationen för en lagstiftning till skydd av de återvändandes rättigheter och intressen. UNHCR "följer med" de hemvändande flyktingarna tillbaka till hemlandet under en övergångsperiod för att hjälpa dem att på nytt bygga upp sitt liv och sin vardag.

Tre miljoner flyktingar återvände

Efter många år av krig och övergrepp på mänskliga rättigheter började flyktingar från Afghanistan att återvända till sitt hemland 2002. UNHCR:s första uppgift var att bistå de frivilligt återvändande med tak över huvudet och rent vatten i Afghanistan. Nära 1,8 miljoner afghaner återvände från Iran, Pakistan och centralasiatiska republiker med hjälp av UNHCR år 2002. Särskilt stöd gav UNHCR åt ensamma flyktingbarn och ensamstående kvinnor. Ett större antal flyktingar återvände också utan hjälp.

UNHCR delade ut filtar, vinterkläder, bränsle, köksgeråd, hygienartiklar och spisar för att hjälpa de återvändande att bland annat klara vintern. De återvändande och internflyktingarna i Afghanistan fick tält och byggnadsmaterial av UNHCR för att kunna bygga upp sina förstörda hem. Organisationen byggde också vägar och tillfälliga inkvarteringar för hemlösa. Dessutom byggde man i landet 2 600 badhus och 3 000 latriner och reparerade brunnar och konstbevattningskanaler i områden med hemvändande flyktingar.

Inom utbildningssektorn var UNHCR:s insatser blygsamma då andra organisationer hade huvudansvaret. Men UNHCR byggde upp elva skolor i norr och två i västra delen av Afghanistan. I liten skala stödde UNHCR hälsosektorn med återuppbyggnaden av elva kliniker i de norra och östra delarna av landet. En del återvändande flyktingar fick utsäde av UNHCR för att kunna bruka sin jord.

UNHCR samarbetade med de afghanska myndigheterna för att motverka etnisk diskriminering av de återvändande och för att handlägga dispyter om egendom och därmed underlätta för de återvändande att komma tillbaka till sina hem.

UNHCR bistod också andra organisationer ekonomiskt för att sätta upp olika biståndsprogram och därmed stärka landets infrastruktur och öka möjligheterna till egen försörjning.

Under 2003 återvände nära en halv miljon flyktingar till Afghanistan med hjälp av UNHCR och dess samarbetspartner tillsammans med 82 000 internflyktingar som återvände till sina hem. Under åren 2002-2003 återvände sammanlagt över tre miljoner afghaner.

För att samordna alla hjälpinsatser till de återvändande afghanerna på bästa sätt har UNHCR under de här åren samarbetat med de afghanska myndigheterna, andra FN organ och frivilligorganisationer. Bristen på säkerhet i en del områden i landet var det största problemet under 2003. Det berodde på strider mellan krigsherrar, banditer och på etniska konflikter. Några av de största hoten riktade mot de återvändande var i de nord-västra delarna av landet medan de största säkerhetsriskerna för personal inom FN och i frivilligorganisationerna fanns i de södra, sydöstra och i de östra delarna. I slutet av året, 2003, mördades en anställd på UNHCR i Ghazni vilket ledde till att rörelsefriheten för biståndsarbetarna begränsades kraftigt och försvårade hjälpinsatserna.

På grund av säkerhetsproblemen intensifierade UNHCR sitt samarbete med lokala organisationer och litade mer till de lokala myndigheterna som man sedan dess bistått på olika sätt.

Afghaner återvänder efter flera år i exil.
Flyktingar återvänder till Afghanistan efter många år i exil. © UNHCR / N. Behring