”Här kan jag säga vad jag tycker utan att få en kula i huvudet”, säger Muktar som bor och studerar i Albertslund i Danmark. Den stad där Muktar föddes och bodde de första åren i sitt liv ligger dock långt från Albertslund, närmare bestämt i nordvästra Somalia, i Somaliland. Hans familj hade det gott ställt. De bodde i en stor villa och hade råd med flera bilar då Muktars far var direktör för ett stort företag i hemlandet.
Men de första åren i Muktars liv såg han inte till sin far, som tillbringade fem år i fängelse då han var politisk motståndare till landets president. I fängelset utsattes Muktars far för olika slag av tortyr och familjens klan, Isaak klanen, hjälpte Muktar, hans syskon och mamma med försörjningen. ”Då man tillhör samma klan hjälper man varandra,” förklarar Muktar. ”Det är som en stor familj, alla betraktar sig som bröder och systrar. ” Klanen nöjde sig inte med att bistå Muktars familj med förnödenheter utan de hjälpte också Muktars far att fly från fängelset och sedan ut ur landet och med flyg till Danmark. Det var en tillfällighet att det blev just Danmark, då det planet med destination Danmark var det första som avgick från flygplatsen.
Dagen efter faderns flykt utbröt strider mellan olika klaner i Somalia. Regeringssoldater kom till Muktars hemby för att plundra husen på värdeföremål och arrestera män i Isaak klanen. Muktar minns än idag hur det kändes då män i stridsuniform plötsligt stod i deras hem. I flera år hemsöktes han av mardrömmar efter det inträffade. Soldaterna sprängde Muktars hem i luften och flera bybor dräptes. ”Det kunde lika gärna ha varit vi,” säger Muktar tankfullt. Han, modern och syskonen flydde till farmoderns hus där de stannade ett par dagar innan de följde strömmen av flyktingar och tog sig vidare till Etiopien i farbroderns gamla lastbil. De blev kvar i Addis Abeba i ett halvår innan de kunde återförenas med fadern i Danmark. Då var Muktar sex år gammal. Muktars farmor ville inte fly med familjen. Hon ville inte lämna sin jord där hon fötts och levt hela sitt liv.
”När man är född i Somalia är man somalier,” säger Muktar. Han tror att hans yngre syskon som är födda i Danmark känner sig mer danska. ”Det är svårt för dem att känna sig somaliska då de aldrig varit i Somalia, bara hört talas om det”, säger Muktar. ”Men å andra sidan kan de inte heller känna sig som danskar. De är ju inte vita. Man kan inte vara dansk om man är svart,” tycker Muktar. ”Om jag gick fram till en dansk och sade att nu har jag blivit dansk så skulle dansken skratta åt mig. Man måste vara vit för att bli kallad dansk. Och så ska man uppföra sig som en dansk – dricka öl och äta fläskkött.” Men Muktar tror också att språkkunskaperna spelar roll för ens nationella identitet. Desto bättre danska man talar, desto mer dansk tror han att man känner sig. Muktars yngsta syster talar bara danska, hans yngsta bror blandar danska och somaliska medan han själv talar danska med sina vänner men somaliska med sina föräldrar. Muktar har också en äldre bror vars flickvän är danska. ”Så han känner sig mer dansk än vad jag gör,” menar Muktar.
Även om Muktar bara var fem år då familjen flydde så gick han i skolan på förmiddagarna och i koranskolan på eftermiddagarna i Somalia. I koranskolan fick han undervisning i Islam. I Danmark går det mesta av Muktars tid till studier, han träffar sina vänner och han spelar mycket fotboll. Någon gång ibland blir det bio. ”Den största skillnaden mellan Danmark och Somalia är friheten i Danmark,” säger Mukta allvarligt. ”Här kan jag säga vad jag tycker och tänker om andra människor.” De flesta av Muktars vänner är utlänningar men Muktar tycker att han i allmänhet har bra kontakt med danskar och att de inte är rasistiska mot honom. Muktar understryker att han inte bryr sig om vad som skrivs i media om invandrare och flyktingar. Enligt hans mening blåser media upp nyheter om invandrare och flyktingar som begått något fel. Han tycker inte så är fallet om det gäller en dansk.
Debatten i samhället om problem med andragenerationens invandrare berör Muktar. ”Ingen kan ju se om jag är invandrare eller flykting. Ibland märker jag att folk tittar på mig som om jag vore i stånd till att göra vad som helst. Speciellt efter fallen med flickorna som blev våldtagna av utlänningar. Det var mycket obehagligt,”säger Muktar. Han tror att en del unga ställer till bråk för att få uppmärksamhet. De vet inte hur de ska få tiden att gå och det finns inget ställe att gå till. Muktar är säker på att kriminaliteten bland utlänningar i Danmark kommer att leda till att inte så många flyktingar kommer att få skydd i Danmark. ”En del danskar vill inte att det kommer folk från andra världsdelar till Danmark. Lagen kommer också att bli strängare på grund av a att de som ställer till det bestraffas men varför ska det gå ut över oss andra,” undrar Muktar.
Religionen har en plats i Muktars vardag. På väggen i sitt rum har han bilder från Mecka. ”Men det är svårt att leva till hundra procent efter Islams lära när man bor i Danmark, ” säger Muktar. Han håller sig borta från alkohol men kamrater försöker bjuda honom att dricka med dem på fester. Hans kamrater tycker att nu är han ju i Danmark och inte i sitt land, då kan han väl dricka. Muktar avböjer men som de flesta jämnåriga tycker han däremot om att titta efter tjejer även om det inte är förenligt med hans tro. I jämförelse med sin far är Muktar mindre religiös. Han tänker mer på sitt eget liv men är emellertid säker på att han alltid kommer att vara muslim.
 |
| Muktar |
