”Gällande en flykting, bekräftar jag under ed följande: när en flykting kommer från ditt land till mitt kommer han inte att bli skickad tillbaka. Att skicka tillbaka en flykting från Hittiternas land är inte rätt”.

Deklaration av en Hittiterkung i ett fördrag.
från mitten av andra årtusendet f.Kr.

Asyltraditionen

Begreppet asyl, från det grekiska ordet asylon - okränkbar, har funnits i minst 3 500 år. På 1500-talet f. Kr. fanns det i Mellanöstern stater med klara gränsdragningar till grannländer. Flera fördrag slöts mellan de styrande till skydd av flyktingar. Till exempel på 1300-talet f.Kr. fick Hittiterkungen Urhi-Teshup, som hade avsatts av sin farbror, asyl av Egyptens farao Ramses II.

I Gamla testamentet kan man läsa hur Gud instruerar Moses att utse sex städer till fristad för olika flyktingar. ”både för Israels barn, och för främlingar och besökare.” I Nya testamentet berättas om Jesusbarnet och hans föräldrar som flyr till Egypten. Under Islams tidiga år tvingades profeten Mohammed och hans anhängare fly från dem som kände sig hotade av den nya framväxande tron och de fick en fristad i Medina. Redan från början hade asyl både en politisk och en humanitär aspekt.

Men den moderna asyltraditionen i Europa började när 250 000 franska protestanter, hugenotterna, flydde 1685 och fick en fristad i olika länder. Efter den franska revolutionen 1789 ökade antalet flyktingar, som var utsatta för politisk snarare än religiös förföljelse.

Miljoner människor räddas tack vare Fridtjof Nansen

Till följd av första världskriget spreds flyktingar och fördrivna människor ut i ett antal olika länder. Nationernas Förbund grundades 1920 och uppfattningen att världssamfundet har ett ansvar gentemot flyktingar, att ge dem skydd och att finna lösningar på deras problem, kommer från den här tiden. Den norske diplomaten och polarforskaren Fridtjof Nansen, den första flyktingkommissarien, har lagt grunden till det nuvarande internationella systemet för skydd och hjälp till flyktingar. Han framhöll att det verkligen är en statlig angelägenhet att lindra mänskligt lidande och inte endast en fråga om välgörenhet.

På Nationernas Förbunds vägnar organiserade Fridtjof Nansen en imponerande humanitär verksamhet med omfattande hjälpinsatser för att lindra flyktingars umbäranden. Efter första världskriget fick Nansen i uppdrag att bistå omkring 450 000 krigsfångar från 26 länder att återvända hem. Han klarade uppgiften med hjälp av frivilligorganisationer och regeringar. Utan hans insatser skulle många människor ha avlidit av brist på mat och kläder. Nansen hjälpte också många människor som flydde den etniska konflikten mellan Grekland och Turkiet och räddade miljoner män, kvinnor och barn i Ryssland som hotades av svältdöden i torkans och revolutionens spår.

1922 infördes "Nansenpasset", det första internationellt erkända dokument som definierade flyktingars status. Fridtjof Nansen tilldelades Nobels fredspris för sitt arbete samma år.
På 1930-talet fick ett antal internationella flyktingorganisationer i uppdrag att bistå judiska flyktingar och andra som flydde undan nazistisk förföljelse.

Världen hoppas på fred och FN bildas

Efter andra världskriget var världens länder beslutna att inte tillåta en upprepning av världskrigets fasor. Efter kriget bildades en ny internationell och global säkerhetsorganisation, Förenta Nationerna, en efterföljare till Nationernas Förbund.

Förenta Nationernas stadga vann laga kraft den 24 oktober 1945. En av FN:s målsättningar är att ”främja och verka för respekt för mänskliga rättigheter och grundläggande respekt för mänskliga rättigheter och friheter åt alla,” utan åtskillnad på ras, språktillhörighet, kön eller religion.

En av de första uppgifterna för FN blev att utarbeta den Allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna som antogs av FN 1948.

Den Allmänna förklaringen fastslår att syftet är ”att rädda kommande generationer från krigets gissel .... och att befästa tron på de grundläggande mänskliga rättigheterna och på människans värdighet och värde.”

Kränkningar av mänskliga rättigheter är ofta den främsta orsaken till människors flykt. Rätten att söka och få asyl lyfts också fram i artikel 14 i den Allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna.

Flyktingars skydd – gemensamt ansvar

När FN ersatte Nationernas Förbund 1945 stod det från början klart att bistånd till flyktingar var en internationell angelägenhet. I överensstämmelse med FN-stadgan skulle världens länder ta ett gemensamt ansvar för de människor som flyr från förföljelse. I en resolution från 1946 underströk FN:s generalförsamling att ingen flykting eller fördriven person som hade uttryckt välgrundade invändningar emot att återvända till sitt hemland skulle tvingas att göra det.

Bildandet av FN:s flyktingorgan

FN bildade också en ny organisation 1947, den internationella flyktingorganisationen, IRO. De fick i uppdrag att skydda de 21 miljoner flyktingar som fanns spridda i Europa efter andra världskriget. 1951 ersatte FN:s generalförsamling IRO med UNHCR, FN:s Flyktingorgan. UNHCR:s stadga som antogs av generalförsamlingen anger riktlinjerna för UNHCR:s ansvarsområden. De viktigaste är att ge internationellt skydd och att söka varaktiga lösningar för flyktingarna. UNHCR:s första uppgift var då att finna en säker fristad i ett annat land för 1,2 miljoner europeiska flyktingar som fortfarande var på flykt efter andra världskriget.

Nansenpriset instiftas

År 1954 ville den dåvarande flyktingkommissarien Dr. van Heuven Goedhart stärka medvetenheten om det arbete som görs för att hjälpa flyktingar över hela världen. Han införde ett årligt pris och uppkallade det efter Fridtjof Nansen, det humanitära flyktingarbetets pionjär.